humble
Onsdagen den 14e Juli kändes som en bra börja-blogga-igen-dag
Jag satt o surfade runt (så hette det när internet kom, barn) på nätet och hittad min gamla blogg som jag helt hade glömt bort. Och när jag satt där och läste om hur mitt liv såg ut för mer än ett år sen så började det rycka i bloggnerven på mig. Så här jag, älska mig för den jag är:)
En del har hänt sen senast, Corizza blev ju dräktig, gick sina 11 månader och ut kom Leon, en älgfärgad liten hingst. Savanna fick åka hem, varken tid eller ekonomi tillät 4 hästar samtidigt som jobb och studier. Så på gården finns nu Corizza 12 år, Leon 3 månader, Casino Royale 3 år, Magnus 5 år, Pebbles 2 år, Britta 2 år, Barney Fred Johnson Stinson 10 månader, Sara 21, Hampus 22 och Cattis 23 (!) ÅR
Corizza, Leon, Casino Royale och Magnus är av djurslag häst. Magnus är Saras, Leon och Roy tillhör mam o pap/familjen och Corizza är BARA min. Roy är en treåring efter Okeanos -Cortez som under 3årstestet lyckades riva lilla hindret 2 gånger, så nog har han talang. Rar är han i alla fall, det är dom allihopa. Nog om dom tokarna.
Pebbles är min Rottweiler och Britta är Saras flat. Jag tänker inte ens kommenetera de nya listorna där Rottweilern klassas som den tredje farligste hunden. I går lät hon katten äta upp hennes frukost..
Katten ja, Barney. En störd liten jävel. Från början var dom två men den ena dog lite olyckligt. Jag tror den som är kvar skulle behöva en kompis så om nån har en katt över så går det finfint att lämna till oss!
Sara fyller rollen som min bästa vän och Hampus som min bästa pojkvän. Och då är han alltså inte bara en vän som är en pojke utan han är en pojkvän. Min bästa vän som är en pojk heter Erik Andersson och talades vid senast i dag om livets alla mysterier.
När jag funderade över om jag skulle ta tag i det här med att blogga igen så tänkte jag att det kunde vara skönt att göra något som inte är så jävla vuxet. Man måste ju ändå vara vuxen hela tiden och ordna hit och dit och dit och hit. Blogga kände jag inte kändes så vuxet, så jag tror det får bli det, ett tag.
Nu känner jag att jag har uppdaterat er, och precis som alla stora författare så lämnar jag en liten cliffhanger till nästa inlägg (och det et man aldig när det kommer..). Nästa inslägg kommer ha små inslag av mina känslor inför hut mycket värden blundar inför det inbördeskrig som härjar i somalia.
Be cool, stay in school
dammsugare, transporter och ovulering..
de händer mycket nu för tiden. Cattis Jonsson köpte en dammsugare här om dagen.
Jag är ju numera lantbo, and I love love love (som agnes sa) it! Tittar man ut genom fönstret så ser man hästarna gå och beta, vi har vårat alldeles egna stall som är hur fint som helst, massa fina hagar och ridvägar OCH, såklart, två finfina hästar. Snart kanske 3 och en halv. Corizza seminerades för att tag sen, allt ser bra ut än så länge o hon ska kollas nu på söndag på 16 dygn. Hingsten heter zuidenwind 1187 och jag tror attt den kommer komplettera henne bra:) opm hon är dräktig vill säga..
http://gransbostuteri.com
Köpte en ny transport härom dagen oxå...nu när man bor på landet måste man ju åke lite med hästarna framöver...en kylinge apollo - 04 fick de bli, fräsch o fin:)
Jo o dammsugare har jag ju oxå köpt, men de skrev jag ju....ni förstår man måste visst ha det när man inte längre har någon mamma som är duktig på att dammsuga...jag har i alla fall gjort det liite roligare genom att köpa en finfin sladdlös grej, som gör det iaf hyfsat roligt att dammsuga..
På jobbet går det oxå bra...väldigt mycket just nu bara, men de e alltid skoj...
Vädigt många fina placeringar med laget i helget, och i laget kom vi tvåa, inte fy skam kan jag tala om, för motståndet är ganska hårt nu..
Ja ni, så e re me ett, nu ska jag åka o handla en sväng..sen ska jag jobba jobba jobba hela dagen lång....sen ska jag hem till holken o leka lite med savanna o sara o britta o pebbles o sen ska jag sova!
TACKOHEJ!
skolminnen
Jag håller på och röja i mina lådor och hittade en diskett som jag stoppade in i datorn. Den här novellen låg på den, skrev den i nian tror jag. Jag tycker om den, den är så sorglig, lite fjöntig kanske, men ja tycker den e fin, om man får säga så om något man skrivit själv:)
Flickan i den röda klänningen
En pojke som förlorat sitt livs största kärlek, en gammal man, en död flicka.
Den döda flickan hade haft en röd klänning på sig, hon hade fått den utav sin mormor och den hade fått henne att tänka på sommaren. Hon var lycklig när hon bar den. Hon tänkte inte på vad hennes föräldrar hade sagt åt henne "var försiktig, lova det!" Hon hade lovat. Hon tänkte inte på bilen som kom alldeles för fort emot henne, hon tänkte inte på att hennes familj skulle sakna henne, gråta över henne och lägga blommor på hennes grav. Hon tänkte på sommaren då hon hade fått klänningen. Det var samma sommar som hon hade träffat Joel, den ensamma pojken som bodde tillsammans med sin gamla farfar i huset bredvid hennes mormors. Hon hade förälskat sig i Joel och sommaren de delade tillsammans var den bästa hon kunde minnas.
Hon kom ihåg att Joel hade tyckt att hon varit vacker i den röda klänningen och hon tänkte på honom när bilen träffade henne. Hon tänkte på sitt livs största kärlek när hon dog.
En pojke satt i en bil, han var försenad och körde alldeles för fort. Bredvid honom satt en gammal man, hans farfar. Båda hans föräldrar var döda och han bodde nu tillsammans med sin farfar i ett gammalt och dåligt underhållet hus. Han var stressad och tutade irriterat på bilisten framför honom. Han ville inte komma sent till Maria, flickan han träffat i somras och som fått hans hjärta att skena och hans kinder att blossa. De hade förälskat sig i varandra och hade varit ett par ända sen dess.
Han, Maria och hans farfar skulle ut och äta middag tillsammans, mest för att få ut den gamla mannen ur huset, där han satt hela dagarna och rökte pipa och följde nyheterna på TV: n. Pojken älskade sin farfar och tyckte att han förtjänade något bättre. Maria skulle möta dem på restaurangen, hon bodde ett kvarter ifrån den och hade inte långt att gå.
Hans farfar bad honom spänna fast säkerhetsbältet åt honom och han gjorde som farfadern bad honom. Han ville inte att någon han älskade skulle råka ut för något. Han hade ännu inte släppt koncentrationen från bältet då ha såg en flicka i röd klänning springa ut i gatan. Han ställde sig på bromsen men hann inte. Flickan låg livlös på marken och blod sipprade ur ett sår på hennes huvud. Han såg på sin farfar, som var oskadd, tack vare bältet. Han såg på flickan, som var död på grund utav honom.
I bilen satt en pojke som förlorat sitt livs största kärlek, på marken framför honom låg en flicka, hon bar en röd klänning, den hade fått henne att tänka på sommaren, den hade fått henne att känna sig lycklig.
belief
Åh musik, musik är gott för hjärtat.
Jag hade en alldeles underbar dag i går. Först låg jag o slappade o kollade på 6 avsnitt av sex and the city. Sen åkte jag o lotta ut i fikade hos spånis i hennes mysiga hus. Vi satt o snackade skit o åt äppelkaka o massa annat onyttigt så jag mådde illa o var tvungen o lägga mig i soffan. Sen åkte jag o lotta till hästarna. Jag gillar lotta, hon är alltid och always sig själv och ingen annan. Sen åkte jag o sara till stan o skulle kolla på en säng till henne så de gjorde vi. Ni förstår vi ska ju flytta, men de vet nog redan alla som läser här. Men de ska vi i allafall o de ska bli väldans skoj, o säkert jobbigt, men skoj. Tänk bara alla festar o slöa sommardagar vi ska ha där ute!
Sen bar det av till charlies där jag blev kallad gumman och sara köpte fint schabrak. Vidare till A6 där vi väl mest åt, men gott va de:) O SEN, sen va de dags för the top noch of the night lixom: KENNY begins! Vi skrattade, det gjorde vi:) Och, sen trodde vi att vi skulle åka hem o nana, för trötta va vi, men då ringer jag lala en sväng och vipps så är vi i nässjö. Efter hämtning utav två pojkar på landet och ganska mycket krångel med id för att komma in så var vi inne på det omtalade och aldrig så häftiga hotell högland. O skoj va de, de e alltid skoj o dansa med lala, han är en vän som bor i mitt lilla hjärta och alltid kommer att göra det. Sen var det after tatueringsdiskutioner med ett par polacker och massa
engelskatalande senare så åkte vi hem. Tack för en skoj kväll sara, du är den bästa vän man kan ha:)
Nu ska jag kolla lite sex and the city o sen ska jag sortera mina räkningar o röja i mina lådor. Japp, vuxenscore!
Åter igen: john mayer - killen är ett geni.
PUSSOKRAM
No need to say goodbye
Which then grew into a hope
Which then turned into a quiet thought
Which hen turned into a quiet word
And then that word grew louder and louder untill it was a battle cry
I will come back when you call me
There is no need to say goodbye
jag ser ljuset, Jonathan
Ni som känner mig vet att jag har påverkats ganska mycket utav allt med Corizza. Tanken på att lämna henne till en främling har ätit upp mig inifrån och ut. Fredan förra veckan var ingen bra dag. Vi börjar med en liten begravning. O jag vet -folk dör -speciellt när dom är gamla - det hör visst till. Men det är fortfarande så fruktansvärt jobbigt att gå på begravning. Allt jag kunde sitta och tänka på var hur det skulle kännas om det var någon av mina vänner eller nära familj som vi begravde. Det räckte liksom med den tanken för att mina ögon skulle tåras. Det blev inte bättre med den fina men sorgliga musiken. Snälla vänner och familj - lämna mig aldrig!
Sen fick jag ett samtal från agria. Efter det satt jag soffan och lipade och skrek åt min pappa. Lång historia, går inte att dra, men mycket va åt helvete just då.
MEN. Söndag var en bra dag. Åkte ut och hälsade på Carina. Och vipps - allt löste sig som genom ett trollslag:)
Såhär ser framtiden ut:
Corizza ska flytta ut till Carina. Hos Carina är det mysigt och Carina är en underbar hästmännsiska. För den lilla summa som jag fick från Agria ska Corizza betäckas - hingstförslag någon? Savanna kommer hem till mig (7-årigt sto e. Master - Hertigen) o vi ska ha massa skoj ihop - älskar knasiga ston:) När fölet (om det blir nåt) är typ 2 och ett halvt så tar jag hem det och så blir det till och jobba med det. TADAA!
Efter det vara jag och tittade på lägenhet, en liten och mysig. Väntar på besked om en annan sak så på fredag vet jag om jag ska ta den:)
Nä nu ska jag fika minsann. På lördag - Barbados - anyone?
PUSS OCH KRAM
bum like you
Fight Club
Föregående vecka har jag varit sjuk 5 utav 7 dagar, första omgången i nånslags konstig feber som man kan sova typ 20 timmar i sträck av, andra omgången en liten spysjuka. TACK räkan som tog med min understimulerade rottweiler på lång promenad:)
När jag skulle gå en promand med min hund själv i dag ¨så frågade mamma om jag kunde handla fika. Jag sa att jag vill inte ha något (eftersom det fortfarande är svårt att äta) men att jag kunde handla åt dom. Så mamma o anna o Inger ger sig i väg för o handla jävla blommor. Sen kommer dom hem o då har jag handlat TRE semlor till dom för jag visste inte att mormor va med så jag skulle köpt FYRA. Inger undrar varför det bara är tre o då säger mamma att jag GLÖMT att mormor skulle med. Det hade jag väl kunnat gå med på, om det vore så att någon hade berättat för mig att att mormor skulle med (inget ont mor mormor, hon är alltid välkommen!) Så då blrv jag jättearg sa att då går jag väl o köper en fjärde då. Ja gör det säger mamma. OTACKSAMT när jag köper fika till dom för mina pengar när jag inte ens ska ha själv. Så då tog jag cyckeln o hämtadse en semla till och sen gav jag den till mamma och när hon hade ätit några tuggor så tryckte jag upp den i ansiktet på henne. Det tyckte hon inte alls vad skoj och blev ännu argare än vad jag var o va tvungen o slänga semlan, för hon hade tydligen tappat aptiten. Jag klädde på mig och åkte till min häst.
Poängen är: Jag tror det är dags att flytta hemifrån.
längtan..
Vill bara göra att litet inlägg o berätta för alla att för min del får det gärna bli sommar vilken sekund som helst nu..
Elina - ser du vad jag har på armen? Förutom brun färg..det har jag inte i dag..brun färg alltså..
Oro
Känslan försvann under dagen men aldrig helt, nu är den här igen, jag kan inte ens äta ordentligt.
Jag kanske är synsk, i morgon kanske syndafloden kommer. Jag kanske bara är extra känslig just nu för allt som händer runt omkring. Så lite, men så mycket.
Det är en jobbig känsla, oro, den lämnar en aldrig helt. Hur intensivt man än tittar på south park så finns den kvar där, i magen.
De kanske inte är oro, jag kasnke är risig i magen:)
Det är nåt som inte stämmer. Vad kan jag inte sätta tummen på.
Man måste ha tillit, det kommer man långt på. Jag tror att det är det jag saknar.
Andra människor
Jag skrev just ett jättelångt inlägg om hur konstiga andra männsikor är och hur vi inte vet nånting om den vi sitter brevid på bussen och hur svininga männskor kan va. Sen raderade jag allt. Jag tror jag måste börja vara lite mer positiv.
Jag har alltid haft svårt för andra människor och jag har aldrig tyckt om att tvingas vara social och travlig mot folk som jag egentligen inte bryr mig ett skit om. Men sen kom jag att tänka på att det är nog trots allt så man skaffar nya vänner. Bland alla rötägg därute så har det ju visat sig att de ändå finns en del trevliga männskor. Det är bara det att det tar så lång tid för mig, jag tar tusen år på mig att bli vän med någon, sen är jag oftast vän med denna i tusen år till...
Jag måste nog lära mig, jag får väl börja träna...
-Hejsan
-Hej hej
-Angenämnt
Hur fortsätter man sen?
Jag har ju andra gåvor, jag är duktig på att rapa fort, men jag tror inte att det kommer hjälpa mig i det här fallet.
Måste man tycka om andra männskor, är det ett måste för vår överlevnad?
Halva jag
Jag är halv. Och tillskillnad från min gamla blogg så ska jag inte lämna det där. Skriva "jag är halv" lite så där mystiskt o sen låta folk undra och fråga. Tycka lite synd om mig själv. Nä, jag är halv för jag saknar min andra halva.
This is the story.
Corizza inköptes fabruari 04 - efter mycket tjat och många tårar. Vi hade massa skoj och jag är än i dag glad över att jag hittade ha en så rolig häst som under dessa år har lärt mig så mycket. Vi flummade runt på hoppbanorna i sisodär 1 1/2 år innan hon vart halt första gången. Hon behandlades, vilade sattes i gång och hoppades igen, höll väl ett år denna gång, behandlades, vilade, sattes igång och reds nu mest i dressyr. Jag upptäckte att jag hade en alldels utmärkt dressyrhäst, höll ett år igen, gick sönder, vilade 7 månader och sattes igång. Och tro mig hon var så jävla fin, vi tränade och vi tränade, jag älskade det. Jag kommer i håg känslan så väl. Världen kunde vara upp och ned och kompisarna kunde svika, men när jag hade tränat så var jag alltid lycklig. Sen en dag så kändes det inte som det brukade och jag visste direkt. Det var kört. Sen den dagen har jag inte varit ärligt lycklig. Något fattas. Jag bestämde mig för att min häst inte skulle ridas mer. Enligt mina principer ska man inte rida på en häst som man vet inte håller..jag försökte triangelmärka henne, men det gick försäkringsbolaget inte med på, dom tyckte inte skadan var stor nog fastän två veterinärer från olika kliniker sagt att hon ej ska ridas mer än vid promenadridning. Och där står vi i dag, jag vet inte vad jag ska göra och jag vet inte om jag är redo att bestämma vad jag ska göra.
Jag behöver ridningen, det är jag, och jag är duktig, jag har en jävligt lång väg kvar, men jag är duktig. Jag är ambitiös och jag vet att jag vill, mer än något annat. OM jag fick välja skulle jag välja det över allt annat, över uteliv, resor, pengar. För jag vet att jag skulle vara lycklig.
En dag blir det säkert bra, tills dess så är jag halv.
