Halva jag
Jag är halv. Och tillskillnad från min gamla blogg så ska jag inte lämna det där. Skriva "jag är halv" lite så där mystiskt o sen låta folk undra och fråga. Tycka lite synd om mig själv. Nä, jag är halv för jag saknar min andra halva.
This is the story.
Corizza inköptes fabruari 04 - efter mycket tjat och många tårar. Vi hade massa skoj och jag är än i dag glad över att jag hittade ha en så rolig häst som under dessa år har lärt mig så mycket. Vi flummade runt på hoppbanorna i sisodär 1 1/2 år innan hon vart halt första gången. Hon behandlades, vilade sattes i gång och hoppades igen, höll väl ett år denna gång, behandlades, vilade, sattes igång och reds nu mest i dressyr. Jag upptäckte att jag hade en alldels utmärkt dressyrhäst, höll ett år igen, gick sönder, vilade 7 månader och sattes igång. Och tro mig hon var så jävla fin, vi tränade och vi tränade, jag älskade det. Jag kommer i håg känslan så väl. Världen kunde vara upp och ned och kompisarna kunde svika, men när jag hade tränat så var jag alltid lycklig. Sen en dag så kändes det inte som det brukade och jag visste direkt. Det var kört. Sen den dagen har jag inte varit ärligt lycklig. Något fattas. Jag bestämde mig för att min häst inte skulle ridas mer. Enligt mina principer ska man inte rida på en häst som man vet inte håller..jag försökte triangelmärka henne, men det gick försäkringsbolaget inte med på, dom tyckte inte skadan var stor nog fastän två veterinärer från olika kliniker sagt att hon ej ska ridas mer än vid promenadridning. Och där står vi i dag, jag vet inte vad jag ska göra och jag vet inte om jag är redo att bestämma vad jag ska göra.
Jag behöver ridningen, det är jag, och jag är duktig, jag har en jävligt lång väg kvar, men jag är duktig. Jag är ambitiös och jag vet att jag vill, mer än något annat. OM jag fick välja skulle jag välja det över allt annat, över uteliv, resor, pengar. För jag vet att jag skulle vara lycklig.
En dag blir det säkert bra, tills dess så är jag halv.
Det tar nog lång tid innan man hittar sin andra halva, jag har inte heller hittat min , men någon dag när man minst annar det hoppas jag,,tusen tack för fyllechaffisen du var i natt nu, du är super,,puss o kram på dig!
men usch cattis... vad tråkigt. Hoppas de ordnar sig med triangelmärkning, eller att du hittar nån ärlig person som vill ha henne till avel. Ta hand om dig! kramar
märkt att du har varit nere, det har märkts rätt väl,
jag vet inte vad jag skulle gjort om det vore marco, jag hade nog deppat ner ennu mer, men du e en stark människam ojag hoppas att du klarar allt skit. det kommer ordna sig, kanske inte nu, men snart.
kram
Ååh känner igen dom känslorna så väl och de kommer alltid finnas kvar.. minska men finnas! Det är svårt att göra det där valet.. och vem bestämmer igentligen vad man ska välja?
Vi valde och känslorna finns kvar, tynar sakta men men kommer alltid finnas. Nu finns Tompa för oss men han kan inte ta Den platsen, för Den platsen hos oss har bara Zulan. Kram på dig!
,,,hoppas verkligen att allt blir bra.. hur de än blir...
finner inga ord ...
KRAM
aa.. du kommer alltid att vara lite halv, jag vet det, för jag är det oxå. Men, det kommer komma någon annan, eller någon mer, någon som faktiskt behöver dej, för att överhuvud taget klara sig. Mycket vet jag inte, men det vet jag. Och du ÄR duktig:) kram
