Onsdagen den 14e Juli kändes som en bra börja-blogga-igen-dag
Long time no see kan man väl lugnt säga.
Jag satt o surfade runt (så hette det när internet kom, barn) på nätet och hittad min gamla blogg som jag helt hade glömt bort. Och när jag satt där och läste om hur mitt liv såg ut för mer än ett år sen så började det rycka i bloggnerven på mig. Så här jag, älska mig för den jag är:)
En del har hänt sen senast, Corizza blev ju dräktig, gick sina 11 månader och ut kom Leon, en älgfärgad liten hingst. Savanna fick åka hem, varken tid eller ekonomi tillät 4 hästar samtidigt som jobb och studier. Så på gården finns nu Corizza 12 år, Leon 3 månader, Casino Royale 3 år, Magnus 5 år, Pebbles 2 år, Britta 2 år, Barney Fred Johnson Stinson 10 månader, Sara 21, Hampus 22 och Cattis 23 (!) ÅR
Corizza, Leon, Casino Royale och Magnus är av djurslag häst. Magnus är Saras, Leon och Roy tillhör mam o pap/familjen och Corizza är BARA min. Roy är en treåring efter Okeanos -Cortez som under 3årstestet lyckades riva lilla hindret 2 gånger, så nog har han talang. Rar är han i alla fall, det är dom allihopa. Nog om dom tokarna.
Pebbles är min Rottweiler och Britta är Saras flat. Jag tänker inte ens kommenetera de nya listorna där Rottweilern klassas som den tredje farligste hunden. I går lät hon katten äta upp hennes frukost..
Katten ja, Barney. En störd liten jävel. Från början var dom två men den ena dog lite olyckligt. Jag tror den som är kvar skulle behöva en kompis så om nån har en katt över så går det finfint att lämna till oss!
Sara fyller rollen som min bästa vän och Hampus som min bästa pojkvän. Och då är han alltså inte bara en vän som är en pojke utan han är en pojkvän. Min bästa vän som är en pojk heter Erik Andersson och talades vid senast i dag om livets alla mysterier.
När jag funderade över om jag skulle ta tag i det här med att blogga igen så tänkte jag att det kunde vara skönt att göra något som inte är så jävla vuxet. Man måste ju ändå vara vuxen hela tiden och ordna hit och dit och dit och hit. Blogga kände jag inte kändes så vuxet, så jag tror det får bli det, ett tag.
Nu känner jag att jag har uppdaterat er, och precis som alla stora författare så lämnar jag en liten cliffhanger till nästa inlägg (och det et man aldig när det kommer..). Nästa inslägg kommer ha små inslag av mina känslor inför hut mycket värden blundar inför det inbördeskrig som härjar i somalia.
Be cool, stay in school
Jag satt o surfade runt (så hette det när internet kom, barn) på nätet och hittad min gamla blogg som jag helt hade glömt bort. Och när jag satt där och läste om hur mitt liv såg ut för mer än ett år sen så började det rycka i bloggnerven på mig. Så här jag, älska mig för den jag är:)
En del har hänt sen senast, Corizza blev ju dräktig, gick sina 11 månader och ut kom Leon, en älgfärgad liten hingst. Savanna fick åka hem, varken tid eller ekonomi tillät 4 hästar samtidigt som jobb och studier. Så på gården finns nu Corizza 12 år, Leon 3 månader, Casino Royale 3 år, Magnus 5 år, Pebbles 2 år, Britta 2 år, Barney Fred Johnson Stinson 10 månader, Sara 21, Hampus 22 och Cattis 23 (!) ÅR
Corizza, Leon, Casino Royale och Magnus är av djurslag häst. Magnus är Saras, Leon och Roy tillhör mam o pap/familjen och Corizza är BARA min. Roy är en treåring efter Okeanos -Cortez som under 3årstestet lyckades riva lilla hindret 2 gånger, så nog har han talang. Rar är han i alla fall, det är dom allihopa. Nog om dom tokarna.
Pebbles är min Rottweiler och Britta är Saras flat. Jag tänker inte ens kommenetera de nya listorna där Rottweilern klassas som den tredje farligste hunden. I går lät hon katten äta upp hennes frukost..
Katten ja, Barney. En störd liten jävel. Från början var dom två men den ena dog lite olyckligt. Jag tror den som är kvar skulle behöva en kompis så om nån har en katt över så går det finfint att lämna till oss!
Sara fyller rollen som min bästa vän och Hampus som min bästa pojkvän. Och då är han alltså inte bara en vän som är en pojke utan han är en pojkvän. Min bästa vän som är en pojk heter Erik Andersson och talades vid senast i dag om livets alla mysterier.
När jag funderade över om jag skulle ta tag i det här med att blogga igen så tänkte jag att det kunde vara skönt att göra något som inte är så jävla vuxet. Man måste ju ändå vara vuxen hela tiden och ordna hit och dit och dit och hit. Blogga kände jag inte kändes så vuxet, så jag tror det får bli det, ett tag.
Nu känner jag att jag har uppdaterat er, och precis som alla stora författare så lämnar jag en liten cliffhanger till nästa inlägg (och det et man aldig när det kommer..). Nästa inslägg kommer ha små inslag av mina känslor inför hut mycket värden blundar inför det inbördeskrig som härjar i somalia.
Be cool, stay in school
